En s e nan t i k initialhandskrift 117

SUMMARY.

Dr. Oscar Antonsson's Reconstruction of Praxiteles'Hermes. By Professor Gregor Paulsson.

In this paper the author examines the suggestionmade by Oscar Antonsson in his work "The Praxi-teles Group in Olympia", Stockholm 1937, for areconstruction of Praxiteles' Hermes with the InfantDionysus. The theory propounded by Antonsson isthat the group originally represented Pan, and hebases his argument, inter alia, on the shape of theright ear, which, he believes, was originally pointedbut was subsequently refashioned, on the existenceof an animal's paw on the back of the tree trunk

and a panther skin on the inside of the trunk.Finally, the author declares that the figure has helda curved shepherd's crook in the left hand, not, asis commonly assumed, a herald's staff. It is shownin the present paper that the reproduction of the earon which Antonsson bases his suggestion is notderived from the original but from a plaster cast,which is either itself misshapen or else has becomeso in the photograph; that moreover the animal'spaw on the back of the trunk is part of a copy ofthe original of which Antonsson has only seen aplaster cast; that the front of the trunk cannot havebeen covered with a panther skin; and, finally, thatin view of its shape a shepherd's crook cannot havebeen held in Hermes' left hand. "

En senantik initialhandskriftAv Carl Nordenfalk

Om vi, som naturligast är, räkna medel-tidens inbrott i konsthistorien frân tiden forde nordvästeuropeiska folkens definitiva in-förlivande med den kristna kulturgemenska-pen under missionens stora ârhundrade 600-talet, kunna vi i den förkarolingiska initialense en av medeltidskonstens första livsytt-ringar. Ja, initialornamentikens plötsligauppblomstring vid denna tid kan rentavsägas tillhöra de pátagliga tecken, som vittnaom en ny tidsâlders inbrott i konstens histo-ria just under detta árhundrade. I den me-ningen künde man kanske vaga ordleken, attmedeltidskonsten i initialen äger sin egenbegynnelsebokstav. De äldsta illumineradehandskrifterna av nordvästeuropeiskt ur-sprung, präntade i de nygrundade franská,burgundiska och engelsk-iriska klostrenunder 600- och 700-talen, kännetecknasframför allt av en storartad rikedom páinitialer och sirbokstäver. E. H. Zimmer-manns pâ uppdrag av deutscher Verein für

Kunstwissenschaft i fyra kraftiga bildbandutgivna corpus Vorkarolingische Miniaturen(Berlin 1916), som avser att ge en helhets-bild av det europeiska bokmâleriet frân me-deltidens början till karolingertiden, utgörocksâ i första hand en fascinerande mate-rialsamling till den medeltida initialkonstenshistoria.1

Som formtyp utgör emellertid den medel-tida initialen inte nâgon nyskapelse i ordetsfulla bemärkelse. Redan frân senantik tidhar ett lát vara myeket begränsat antalinitialhandskrifter helt eller delvis beva-rats. För förstaelsen av den medeltida ini-tialornamentikens förutsättningar och egen-art äro dessa (i sig kanske icke särskiltmärkliga) dokument av ett betydande konst-historiskt intresse. Det kan med fog betrak-tas som ett lyckligt metodiskt grepp omuppgiften, att Zimmermann, som i princípavstâtt frán att upptaga det senantika bok-mâleriet i sin publikation, gjort ett undantag

1 Som sådan bevarar den Zimmermannska Publika-tionen ett oskattbart värde trots berättigandet av den

skarpa kritik, som A. Haseloff ägnat densamma i Re-pertorium für Kunstwissenschaft XLII, 1920, S. 164 ff.

16. — 1937.

118 Carl Nordenfalk

Fig. 1. Florens, Bibl. Laur., Plut. LXV, 1, fol. 5 b.Sluttiteldekoration.

for initialhandskrifterna. Tyvärr icke fullföljt uppslaget med den noggrann-het det förtjänar. Initialornamentikens "in-kunabler" äro i Zimmermanns publikationlângtifrán fullständigt förtecknade. Uteläm-nandct av initialerna i Codex Arcerianus(Wolfenbüttel, Herzog August Bibliothek,36. 23. Aug. fol.) och i Codex Forojuliensis(i museet i Cividale), bägge frân 500-talet,ha redan av andra forskare pàtalats. Densvâraste försummelsen torde dock förbise-endet av den i det följande behandladeinitialhandskriften, Florens, Bibl. Lauren-tiana, Plut. LXV, 1, innebära. För frâganom den förkarolingiska initialstilens upp-komst är denna kodex av avgörande bety-delse.

Att denna handskrift kunnat förbigas intebara av Zimmermann, utan överhuvudtageti den konsthistoriska diskussionen, är sämycket mera överraskande, som den utgören av Laurentianabibliotekets officiella kle-noder, som sâdan uppslagen till allmänt be-skâdande i en av visningssalarnas montrer.

Därtill kommer, att den finnes upptagenoch i valda prôv avbildad i fiera av denpaläografiska litteraturens äldre standard-verk, för första gângen hos Mabillon1, sedanhos Zangemeister-Wattenbach2 och hosVitelli-Paoli3. Den egentliga anledningen tillhandskriftens berömmelse är emellertid, detförtjänar i detta sammanhang att framhál-las, närmast av filologisk-paläografisk na-tur: den utgör nämligen den äldsta och bästakalian till Pauli Orosii krönika Adversumpaganos.*

I likhet med manga senantika handskrif-ter uppvisar Orosiuskodexen ett format,som närmar sig det kvadratiska (24,3 X 21cm). Dess 187 pergamentblad ha en pâfal-lande gui ton, mot vilken det ljust brunabläcket avtecknar sig klart, men utan hârd-het. Den livliga, ganska särpräglade uncial-skriften, vilken fyller en skriftyta av igenomsnitt 17,5 X 15,5 cm:s storlek upp-delad i 25 fortlöpande rader, dateras avden paläografiska sakkunskapen till 500-talets första hälft.5 Ett modernt skinnbandomsluter kodexen.

Tyvärr har handskriften icke gâtt oskaddgenom tiderna. Pá första sidan börjar krö-nikan ofullständigt med första bokens tolftekapitel och pâ den sista slutar den medincipit-titeln till den sjunde (och sista)boken, vars text alltsâ bortfallit. Att dessapartier saknades redan pâ 1400-talet, däromförvissar en i sagda ârhundrade skriventitelrad pá handskriftens nuvarande begyn-nelsesida: Pauli Orosii libri VI (sic) in hoccódice hábeúluT. Till dessa större luckorkommer förlusten av tvenne blad i mittenav handskriften, närmare bestämt fol. 60och 67, vilka blad ersatts av en förmodligenitaliensk skrivare i början av 1100-talet.

1 J. Mabillon, De re diplomatica, Paris 1704, p. 354.-- 2 C. Zangemeister och G. Wattenbach, Exempla co-dicum latinorum litteris maiusculis scriptorum, supple-mentum, Heidelberg 1878, Tab. LV. -- 3 G. Vitelli e C.Paoli, Collezione fiorentina di faksimili paleograficigreci e latini, fasc. I, Florens 1884, lat. 1. -- 4 Pauli

Orosii historiaram adversum paganos libri VII recens.C. Zangemeister (Corpus scriptorum ecclesiasticorumV), Wien 1882, S. 7--9. -- 5 E. A. Lowe, More factsabout our oldest Latin manuscripts. The ClassicalQuaterly XXII, 1928, s. 54.

En s e nan t i k initialhandskrift 119

Det kan antagas, att allt som allt c:a ensjättedel av den ursprungliga handskriftengätt till spillò. Utan tvivel har därmed ock-sâ en del av den konstnärliga dekoren för-lorats. Dâ utsmyckningen, av âterstoden attdöma, varit jämnt fördelad over hela hand-skriften, kunna vi dock förlita oss pá att ide fem sjättedelar, som bevarats, ägá en till-räckligt allsidig dokumentation av hand-skrif tens konstnärliga helhetskaraktär.

Som ofta i senantika latinská handskrif-ter finna vi de kombinerade slut- och be-gynnelsetitlar, som markera overgángenfrân en "bok" till den följande, präntademed särskild kalligrafisk omsorg. Brunakapitälrader omväxla med röda. Tvenneganger har dessutom den teckningskunnigeskrivaren givit titelfältet en ornamental om-ramning.1 Vid slutet av första boken utgöresdenná i höjdled av en schematisk ranka, ibreddled av en "löpande hund" (fig. 1).Nâgot rikare är det ramverk, som omsluterden fjärde bokens sluttitel (fig. 2). Här hatitelbokstäverna inskrivits i en kraftig röd-brun cirkelram, vilken i sin tur omgives aven grön rektangel med ljusbruna halvcirkel-formiga utbuktningar pâ mitten av varjesida. I vart bâgsegnient är en rosett, i várthörn en punkt med omgivande ring infogad.Det är i hög grád an.tagligt, att skrivarentecknát den yttre ramformen efter grekiskförebild. Bysantinska evangelieböcker brukaofta ramverk av just denná planform förinfattning av prologen till Kanones-tavlorna.2

Langt intressantare än denná utsmyck-ning av titelfälten är emellertid den för sen-antika förhallanden ovanligt rika initial-ornamentiken. Krönikans böcker sönder-falla i kortare avsnitt, kapitel, och varje

Fig. 2. Florens, Bibl. Laur., Plut. LXV, 1, fol. 101 b.Sluttiteldekoration.

kapitel inledes med en förstorad begynnelse-bokstav. När början av ett kapitel samman-faller med en ny sida, är i regel denná begyn-nelsebokstav utbildad till en verklig orna-menterad initial. Det förekommer ocksá ettfatal ganger, att en initial inleder en sida,utan att denná börjar med ett nytt kapitel.Av större "sidoinitialer" (fig. 3, 4, 6, 8—12, 14—16) äger handskriften ett trettiotal.Mera undantagsvis förekomma smärre ini-tialer även vid kapitel, som börja mitt pâsidan (fig. 5). Jag har antecknat fyra sâ-dana (foil. 20 b, 40 a, 128 b och 131b).

I fördelningen av initialerna göra sig allt-sâ tvenne olika ' principer gällande: à enasidan hänförandet av begynnelsebokstaventill det i n n e h á l l s l i g a a v s n i t t e t ,kapitlet, â andra sidan dess hänförande tilldet g r a f i s k a a v s n i t t e t , boksidan.Ett jämförande Studium av de övriga beva-rade senantika handskrifterna med initial-bokstäver ger vid handen, att dessa bäggeprinciper äga olika Ursprung.

När Zimmermann pâ tal om ornamente-1 I allmänhet gäller om Orosiuskodexens -- liksom

i allmänhet om de senantika handskrifternas -- deko-rering att det endast rör sig om en ren skrivareorna-mentik. Samma bläck och pennor, som använts vidskrivningen, ha brukats vid utförandet av det orna-

mentala. Icke heller kan en planmässig arbetsfärdel-ning mellan skrift- och teckningskunniga antagas haförekommit. -- 2 Jfr t. ex. J. Ebersolt, La miniaturebyzantine, Paris-Bruxelles 1926, pl. XLV, 1.

120 Carl Nordenfalk

Fig. 3. Florens. Bibl.Laur., Plut. LXV, 1,

fol. 14 b.

Fig. 4. Florens, Bibl.Laur., Plut. LXV, 1,

fol. 102 b.

ringsprinciperna i den senantika bokkonstensom den grundläggande skillnaden mellangrekisk och latinsk praxis anger, att denförra plägar förlägga den ornamentala ut-smyckningen till det innehâllsliga avsnittetsslut (sluttitelornamentik), den senare där-emot till dess början (initialornamentik),gör han sig skyldig till en alltför langt gá-ende förenkling av problemställningen.1 Vifinna i själva verket sluttitelornament intebara i grekiska, utan, som just Orosius-handskriften visât, ocksâ — och kanske likaof ta — i latinská handskrifter; grundskill-naden mellan grekisk och latinsk uppfatt-ning framträder först i principerna för orna-mentformernas uppbyggnad och anbring-ande. Â andra sidan är bruket av initial-bokstäver inte heller nâgon rent latinskspecialitet. Redan i antikens papyri anträf-fas undantagsvis förstorade begynnelsebok-stäver av kalligrafisk verkan2 och frán slu-tet av senantiken föreligger âtminstone ettpar exempel pâ verkliga ornamentinitialer,medan kalligrafiska initialer med över-gángen till pergamentkodexen bli synnerli-gen vanliga. I alia grekiska handskrifter är

Fig. 5. Florens, Bibl. Fig. 6. Florens, Bibl.Laur., Plut. LXV, 1, Laur., Plut. LXV, 1,

fol. 20 b. fol. 6 a.

emellertid innehâllsprincipen den bestäm-mande: bade de kalligrafiskt markeradebegynnelsebokstäverna och de verkliga ini-tialerna inleda städse ett nytt textavsnitt,oberoende av om detta sammanfaller medny sida eller ej. För de äldsta latinskápergamenthandskrifterna är det däremotomvänt betecknande, att de med förkärlekmarkera början av ny sida genom försto-ring av begynnelsebokstaven, t. o. m. omsidan börjar mitt i en mening, ja mitt i ettord.3 Denna princip är även bestämmandeför den äldsta latinská handskriften medverkliga initialer, den s. k. Vergilius Au-gusteus frán senare hälften av 300-talet.4

Ocksâ i Orosiuskodexen är det regel, attsidan börjar med initial eller förstorad (ickeornamenterad) begynnelsebokstav. Grekiskahandskrifter är detta bruk helt främmande.Det râder icke minsta tvivel om, att vi härha att göra med en latinsk specialitet.

Vad Orosiushandskriften beträffar, kunnavi alltsâ i initialernas ställning i texten pá-visa ett samtidigt hänsyntagande t i l l g r e -k i s k a o c h l a t i n s k á p r i n c i p e r .

1 Som exempel på grekiska handskrifter med slut-titelornamentik anför Zimmermann, å sid. 4 i det 1916publicerade textbandet, "den nu i British Museum för-varade Codex Sinaiticus" -- ett i sanning underbartfōrutseende av det 17 år senare inträffade inköpet!-- 2 Jfr t. ex. W. Schubart, Papyri græcæ Berolinenses(Tabulæ in usum scholarum II), Bonn 1911, Taf. 15 a,23 och 25. -- 3 Förhållandet har närmare undersökts avE. A. Lowe i några för den senantika paläografien

grundlāggande uppsatser: On the African origin ofcodex Palatinus of the Gospels (c) (The journal oftheological Studies XXIII, Oxford 1922, s. 401-404),Some facts about our oldest Latin manuscripts (TheClassical Quaterly XXII, 1925, s. 197-208) och Morefacts about our oldest Latin manuscripts (ibid. XXV,1928, s. 43-62). -- 4 Codicis Vergiliani qui Augusteusappellatur reliquiæ, ed. R. Sabbadini (Codices e Vati-canis selecti XV), Augsburg 1926.

s e nan tik i n i t i a l h a n d s k r i f t 121

Fig. 7. Ornamentmotiv Fig. 8. Florens, Bibl.i grekisk sluttiteldekor, Laur., Pint. LXV, 1,400-talet. London, Brit. fol. 84 a.Mus., Royal MS 1 D.V-VIII, Codex Alexan- overgà vi därnäst

drinus. ,.„ ,, .. , ..till att narmare skar-

skàda formstrukturen hos de enskilda ini-tialerna, ha vi till att börja med att i orna-mentikens forhâllande till sin bärare, bok-stavskroppen, särskilja tvenne olika för-bindelseprinciper. Antingen ingâ de orna-mentala formerna som en integrerande deli själva initialstammen eller ansluta de tilldenná endast som löst bihang. Ha vi i förstafallet att göra med en verklig f y l l n a d s -o r n a m e n t i k , kunna vi i det senare fal-let tala om en bihangs- eller t i l l s a t s -o r n a m e n t i k .

Fyllnadsornamenten ha sá gott som ge-nomgâende k o m p l e m e n t ä r Struktur.Med komplementär! uppbyggda ornamentförsta vi, som bekant, sâdana, i vilka dengrundläggande dualismen mellan monsteroch botten därigenom upphävts, att bottnensjälv fâtt karaktären av ett med det primarakonkùrrerande sekundärt monster.1 Grund-schemat för den komplementär ornament-strukturen är s i c k s a c k l i n j e n , somuppdelar bottnen i reciproka triangelfält,varvid det blir omöjligt att avgöra, om detär sicksacklinjen själv eller de triangelfältden avgränsar, som utgöra det egentliga

Fig. 9. Florens, Bibl. Fig. 10. Florens, Bibl.Laur., Plut. LXV, 1, Laur., Plut. LXV, 1,

fol. 29 b. fol. 102 a.

mönstret. Det betyder endast en vidare ut-veckling av denna grundprincip, om, somdet är regel i Orosiushandskriftens initialer,i sicksacklinjens triangelfält intecknats vin-kelstreck eller punkter: dessa former inne-bära ej tillkomsten av ett nytt självständigtmönster, utan endast fullföljandet av denuppstyckning av bottnen, som sicksacklin-jen redan grundlagt (fig. 4, 6, 14). I nágrainitialer har sicksacklinjen uppmjukats tillen vâglinje (fig. 3, 5, 8, 10, 16), i andra ärden sa att säga splittrad i enkla vinklar,som stuckits i varandra (fig. 11). Verkan ärständigt densamma — framtvingandet aven mönsterverkan hos bottnen själv génomett mosaikartat sönderdelande av denna imed teckningen alternerande delfält.2

Denna komplementära formstruktur mötavi för första gângen inom senantikt bok-mâleri i den grekiska sluttitelornamentiken.Särskilt slâende överensstämmelser medOrosiushandskriftens initialer uppvisa slut-titelornamenten i den omkring mitten av400-talet skrivna Codex Alexandrinus (Lon-don, British Museum, Royal MS 1 D V—VIII3); för jämförelsens skull avbildas ettpar tillfälligt valda prov (fig. 7). Man be-höver under sâdana forhállanden icke

1 Ett viktigt särfall av komplementār ornamentstruk-tur, det reciproka bladmönstret, har tidigare uppmärk-sammats av A. Riegl i en uppsats, Spanische Aufnāh-arbeiten i Zeitschrift des bayrischen Kunstgewerbe-vereins, Mūnchen 1892, S. 65-73. -- 2 Ett särfall blandOrosiushandskriftens initialer utgōr det A å fol. 10 b

(fig. 15), vars huvudstapel prytts med ett grafiskt sche-matiserat "diamantmönster". -- 3 Facsimile of theCodex Alexandrinus, London 1879-1883 (5 band). Enmodernare utgåva i mindre format, The codex Alexan-drinus in reduced photographic facsimile, är sedan1909 under utgivande.

122 Carl Nordenfalk

Fig. 11. Florens, Bibl.Laur., Plut. LXV, 1,

fol. 44 a.

Fig. 12. Florens, Bibl.Laur., Plut LXV, 1,

fol. 61 b.

tveka att tillskriva fyllnadsornamentikeni Orosiushandskriftens initialer grekisktUrsprung. Svârare ställer sig avgörandet,i vilken utsträckning den latinská initial-stilen vid utnyttjandet av den grekiskaornamentskatten haft omedelbar ledningav färdiga grekiska initialer. Att grekiskainitialer av motsvarande Struktur funnitsredan vid tiden for Orosiushandskriftenstillkomst, synes i hög grad antagligt efterupptäckten av den äldsta bevarade hand-skriften med Job-illustrationer, Patmos,Klosterbibl. cod. 171.1 Även om det ännuinte lyckats att närmare datera denná imanga avseenden mãrkliga handskrift, sârâder dock intet tvivel om att den tillhörnágot av senantikens sista árhundraden.2

 sid. 197 inneháller den en initial (fig. 13),vars huvudbalk fyllts med ett komplemen-tärmönster av alldeles samma art somOrosiusinitialernas (jfr fig. 16). En när-besläktad initial anträffas, som redanWeitzmann pâpekat3, i en Plutarchhand-skrift i Florens (Bibl. Laur. Conv. soppr.206).*

Medan fyllnadsornamenten ha en abstraktgeometrisk karaktär,- utgöras t i l l s a t s -o r n a m e n t e n till övervägande delen avsakformer: fiskar, fâglar, blad o. dyl. (fig.4, 9—16). I fiera fall har ett kors kombine-

rats med initialen, antingen som krön pâtoppen av bokstaven (fig. 9) eller insatt iöppningen av en initial med sluten bok-stavsslinga (fig. 10—11). I det stora O-et,som inľeder den sjätte boken (fig. 10), hamellan korsarmarna inskjutits fyra rek-tangulära motiv med en detaljerande inner-teckning, som nâgot erinrar om de senantikabokbandens; kanske symbolisera de — iförening med korset — de fyra evange-lierna? I q-et fol. 44 a (fig. 11) bildar korsetunderlag för en liten fâgel. Pâ toppen av debägge balkarna hos ett U fol. 61 b (fig. 12)sitta tvâ fáglar av samma typ och hálla mednäbbarna en ranka utsträckt mellan sig.Under den vänstra av dessa fâglar hängeri det utdragna tvärstrecket en liten fisk.Detta tillsatsmotiv är av särskild anledningdet oftast förekommande av alla. Vid initial-bildning pá uncialformen av bokstaven Ahar skrivarkonstnären nämligen tagit förregel att láta en fisk av detta slag ersättaden till huvudstapeln anslutande öglan (fig.8, 14—16), och denná uppfinning har i sâhög grad tilltalat hans formfantasi, att vidpass en tredjedel av handskriftens sir-boksläver utgöras av dylika ichtyomorphaΑ-initialer.· Strängt taget har fiskmotivetdärmed upphört att vara ett tillsatsorna-ment i egentlig mening. Det deitar omedel-bart i bildandet av bokstavsformen, lát varaav en underordnad del av denná. Till denutvecklingshistoriska innebörden av dettauppslag âterkomma vi i slutet av dennáundersökning.

Bruket att berika initialkroppen med till-satsornament kan med ganska stor säkerhetâterforas pâ grekiska förebilder. I den be-römda Wiener Dioscurides (Nationalbibl.Med. gr. 1), som skrivits i Konstantinopelungefär samtidigt med eller möjligen nâgot

1 K. Weitzmann, Die byzantinische Buchmalerei desIX. und X. Jahrhunderts, Berlin 1935, S. 49--51, medlitteraturuppgifter. -- 2 Av palāografiska skäl har före-

slagits slutet av 600- eller början av 700-talet. -- 3 A. a.,s. 51, anm. 310. -- 4 Avbildning: Palæographical societyI--V, London 1884--1888, pl. 83.

1 Dioscurides, Codex Aniciæ Iulianæ picturis illu-stratus, nunc Vindobonensis Med. Gr. 1 phototypiceeditus (Codices Græci et Latini photographice depictiduce Satone de Vries, X, Leyden 1906). P. Buberl, Diebyzantinischen Handschriften der Wiener National-

bibliothek 1 (Beschreibendes Verzeichnis der illumi-nierten Handschriften in Österreich, N. F. IV, 1),Leipzig 1937, S. 1. -- 2 C. Zangemeister och W. Watten-bach, Exempla codicum latinorum. Supplementum,Heidelberg 1879, s. 6.

E n s e nant i k i ni t i al hand s k r i f t 123

tidigare än Orosiíishandskriften1, har fore-komsten av nâgra sirbokstäver med ichtyo-morpha tillsatsornament av gammalt till-dragit sig forskningens uppmärksamhet. Islutraden till den dubbelsidiga sirtitel,som inleder den botaniska huvudtexten, hartill den nedre spetsen av bokstaven i pric-kad teckning anslutits en delfinartad fisk,vars likhet med den i Orosiushandskriftenförekommande arten inte fordrar nãgranärmare kommentarer (fig. 17). En knap-past mindre slâende överensstämmelse medOrosiuskodexens bruk av ornithoida till-satsmotiv uppvisar den redan omnämndainitialen i Jobhandskriften pá Patmos (fig.13, jfr därmed fig. 12). Det torde inte râdanâgot tvivel om att tillsatsornamentiken iOrosiushandskriftens initialer är att be-trakta som ett lán frân den grekiska bok-konsten.

Sammanfattande kunna vi alltsâ säga, attO r o s i u s h a n d s k r i f t e n i h e i a s inu t s m y c k n i n g u p p v i s a r e t t s y n -n e r l i g e n s t ä r k t b e r o e n d e avg r e k i s k b o k o r n a m e n t i k .

Detta résultat är pâ intet satt ägnat attforvána i fraga om en handskrift med Oro-siuskodexens Ursprung. Därom lämnar dennämligen själv skriftlig upplysning. Denyrkesskicklige producenten har inte nöjtsig med att göra sitt verk mera tilldragandeför köparen génom att i sluttiteln infogafromma önskningar: utere felix (fol. 31a),lege in Christo (fol. 101b), legenti uita,scriptori gratia (fol. 5 b), har ocksâunder sluttiteln till femte boken (fol. 144 b)försett det med sin "firmastämpel": con-fectus codex in statione magistri Uiliaricantiquarii. Ora pro me scriptore sic(!) Do-minum habeas protectorem. Viliaric är en

Fig. 13. Patmos, klosterbiblioteket, cod. 171,sid. 197. Grekisk initial frân 600-talet(?).

namnform, som beläggas i gotiskaurkunder under 500-talet.2 Handskriften därför med stor sannolikhet antagas ha ut-gàtt ur en gotisk skrivareateljé. Därmed ärtillika givet, att den tillkommit i norra Italien,sannolikast i det östgotiska rikets huvud-stad Ravenna. Med kännedom om den ra-vennatiska konstens allmänna stilkaraktärär det starká beroende av grekiska tradi-tioner, vi iakttagit i Orosiuskodexens ut-smyckning, endast vad man a priori hadekunnat förutsätta av en ur denna stilkretsframgângen handskrift.

Förekomsten av en gotisk skrivareskola äringen nyhet inom handskriftsforskningen.Det gotiska purpurevangeliariet, Codex Ar-genteus, i Uppsala och andra gotiska bibel-fragment äro av gammalt belägg därför.Att samma gotiska skrivareskola ocksâ pro-ducerat latinská handskrifter, bevisar pur-purevangeliariet i Brescia, Codex Argenteus'närmaste släkting. Att dessa verkliga prakt-handskrifter utförts i Ravenna, har pâ goda

1 Codex Argenteus Upsaliensis iussu senatus iniver-sitatis phototypice editus, Uppsala u. å. (1928). -- O.von Friesen och A. Grape, Om Codex Argenteus, desstid, hem och öden (Skrifter utgivna av svenska littera-tursällskapet XXVII), Uppsala 1928. — 2 Överensstām-melsen mellan de merovingiska och de armeniska fisk-

och fågelinitialerna påvisades för fōrsta gången sam-tidigt av A. Riegl, Altorientalische Teppiche, Leipzig1891, S. 165-168, och av J. Strzygowski, Das Etsch-miadzin-Evangeliar (Byzantinische Denkmāler I), Wien1891, S. 90-93.

124 Carl Nordenfalk

*̂ ·* , t

Fig. 14. Florens, Bibl.Laur., Plut. LXV, 1,

fol. 120 b.

f 4 f' . •

Fig. 15. Florens, Bibl.Laur., Plut. LXV, 1,

fol. 10 b.

Fig. 16. Florens, Bibl.Laur., Plut. LXV, 1,

fol. 66 a.

grunder antagits av O. von Friesen, varsinledning till den monumentala Codex Ar-genteusutgâvan är det betydelsefullaste bi-drag, svensk vetenskap lämnat till den inter-nationella skriftforskningen.1

Men huvudintresset med Orosiushand-skriften knyter sig kanske icke sa myckettill dess egen ställning i den senantika bok-konstens historia, som fastmera till vad denlär oss om d e n m e d e l t i d a i n i t i a l -o m a m en t i k en s f ö r u t s ä 11 n i n g-a r o c h e g e n a r t . Den lämnar därmedsitt bidrag till lösandet av en gammal strids-frâga, som i den tidigare diskussionen varitforemâl for mera lidelsefullt partitagandeän saklig undersökning.

Det förkarolingiska bokmáleriet känne-tecknas av en skarp motsättning mellan detvästeuropeiska fastlandets och det engelsk-iriska örikets Produktion. Medan de "konti-nentala" illuminerade handskrifterna fram-för allt innehâlla kyrkofäderna och histo-rieverk och endast undantagsvis äro illu-strerade, utgöras de "insulara" till störredelen av evangelieböcker och äga ej sällanen utsmyckning med bilder. Lika fullstän-dig är olikheten i initialornamentiken. Deninsulara initialen arbetar, i den man den alls

upptager zoomorpha motiv, · företrädesvismed delar av rovdjurskroppar, den konti-nentala däremot kännetecknas av ett flitigtbruk av fullständiga fisk- och fágelformer,som gärna ersätta heia bokstavsbalkar (fig.18). Man brukar, för att känneteckna dekontinentala handskrifternas sirbokstäver,kort och gott tala om f i s k - och f â g e 1 -i n i t i a l e r . En särskilt rik iriitialorna-mentik av detta slag möta vi i de hand-skrifter, som utförts i det merovingiskaFrankrikes kulturellt livaktigaste kloster —Luxeuil, Corbie, Fleury o. a. — under 600-och 700-talen. Det är. om denná initialstilsstörre eller mindre självständighet mening-arna äro delade.

Diskussionens egentliga utgângspunkt ut-gör det faktum, att vi anträffa fisk- ochfâgelinitialer inte bara i de merovingiska,utan ocksá i byzantinska, koptiska, arme-niska och andra orientaliska handskrifter.Särskilt iögonenfallande paralleller till devästerländska exemplen erbjuda vissa arme-niska handskrifter.2 Samtliga bevaradeösterländska initialhandskrifter av dettaslag äro emellertid avsevärt yngre än devästerländska, de armeniska t. ex. här-stamma till större delen frán 11-, 12- och

jl^;csûi>acee|

1 Α. Springer, Der Bilderschmuck in den Sakramen-tarien des frūheren Mittelalters (Abhandl. d. phil-histor.Kl. d. königl. sächs. Ges. d. Wiss. XI: 4, Leipzig 1888,S. 346 f). -- 2 Altorientalische Teppiche, S. 165 if. --3 Då fisk- och fågelinitialernas ursprung utgōr enav S:s käpphästar, har han utvecklat sin syn på pro-blemet i de flesta av sina arbeten, oavsett vad ämnede behandla i ōvrigt. I några av sina tidigare skrifter-- t. ex. i Altai-Iran und Völkerwanderung, Wien 1917,S. 292--293 -- har han givit ett uppslag till fråganslösning, som vi i det följande skola få anledning attbeakta. I sina senare skrifter -- Der Norden in der

bildenden Kunst Westeuropas, Wien 1926, S. 16; Diealtslavische Kunst, Augsburg 1929, S. 274 ff. och annor-städes -- framfōr han ett i hōg grad fantastiskt hug-skott om djurinitialens Ursprungliga samhōrighet medlädret som skrivmateriel och bägges ursprung hosnomadfolken i det iranska hōglandet. -- 4 Leçons pro-fessées à l'Ecole du Louvre I, Paris 1899, S. 266. --5 Dennes bidrag i A. Michel, Histoire de l'art, I, 1,Paris 1905, S. 307. -- 6 Sainte Marie Antique, Rom1911, S. 255. -- 7 Repertorium für KunstwissenschaftXLII, 1920, S. 188 ff. -- 8 Vorkarolingische Miniaturen,Berlin 1916, S. 4 ff.

En s e nanti k initial h and s k r i f t 125

1300-talen. Därmed uppstár frâgan, hur lik-heten skall f örklaras.

I huvudsak kunna tre olika uppfattningarsärskiljas. Den ena — först framställd avSpringer1 och understödd av Riegl2 — häv-dar, att de merovingiska och österländskafisk- och fágelinitialerna haft gemensammaförehilder i den senantika bokkonsten. Denandra — företrädd av Strzygowski3, Coura-jod4, Leprieur5, de Gräneisen6, Haseloff7

m. fl. — menar, att fisk- och fágelinitia-lerna äro av orientaliskt Ursprung och attde utan förmedling av den romerska ellergrekiska bokkonsten, ja i strid med denná,förmedlats de frankiska skrivareskolornadirekt frán Orienten. Mot bägge uppfatt-ningarna har Zimmermann sökt hävda, attfisk- och fágelinitialerna i de merovingiskahandskrifterna utgöra en i stort sett själv-ständig skapelse.8 Likheten med de orienta-liska exemplen synes honom alltför ytlig,for att rättfärdiga vittgâende genetiska slut-satser.

Vad som kommit hela diskussionen att ihög grad sväva i lüften, är att man ickelyckats göra sig nágon närmare föreställ-ning om de förebilder, som under alla för-hâllanden mâste ha bildat en utgângspunktfor den merovingiska initialornamentiken.Det är pá denná punkt Orosiushandskriftenkastar nytt ljus över problemläget. Ty dettorde inte rada minsta tvivel om att vi idenná för första gángen möta en handskriftav just det slag, som tjänat de merovingiskainitialmálarna till förlag. Man särskilt

pá den iögonfallande likheten mellan

Fig. 17. Wien, Nationalbibl., Med. gr. 1, fol. 11 a.Sirbokstav i "Wiener Dioscurides.

Orosiuskodexens fisktyp (fig. 8, 14—16) ochden framför allt i Corbie brukliga (fig. 18c—d). Därmed blir det möjligt att med störresäkerhet än tidigare bedöma den mero-vingiska initialornamentikens härkomst ochegenart. Det inte längre pá allvar ifrága-sättas, att fisk- och fágelinitialen som sá-dan skulle kunna utgöra nâgon merovingisknyskapelse. Den har, liksom hela det för-karolingiska bokmáleriet i övrigt, inspire-rats av senantika förebilder. Att dessa när-mast utgjorts av latinská handskrifter, varredan med hänsyn till texttraditionen attantaga. Orosiuskodexen innebär endast dendefinitíva bekräftelsen. Därutöver ger detfaktum, att vi hos Orosiushandskriftensinitialer kunnat pávisa ett stärkt beroendeav grekiska förebilder, omedelbart vid han-den, att initialtypen i frága uppkommit i deostra medelhavstrakterna. Därigenom har

17. — 1937.

1 Altai-Iran und "Völkerwanderung, Wien 1917, S. 293.

126 Carl Nordenfalk

a. b. c. d.Fig. 18. Merovingiska initialer,

a. Rom, Bibl. Vitt. Eman. 2094. b. Paris, Bibl. nat., n. a. 1. 1598. c—d. Ibid., lat. 17655.

antagandet av en gemensam utgângspunktför de merovingiska och de orientaliskafisk- och fâgelinitialerna vunnit en ytterli-gare bekräftelse.

Därmed installer sig ocksâ frâgan, pâvilka vägar fisk- och fâgelinitialen fort-plantats vaster ut. Pâ grundval av iakttagel-sen, att denná initialtyp saknas i den insu-lara konsten, har Strzygowski framkastat enförmodan, att den förmedlats det mero-vingiska kulturomrádet av g o t e r n a.1

Detta antagande styrkes pâ ett intressantsätt av det framhâllna forhâllandet, attOrosiushandskrif ten sannolikt utgátt f rán ettgotiskt skriptorium. Som negatiyt kontroll-bevis künde man peka pá att övriga latin-ska initialhandskrif ter f rán samma tid saknafisk- och fâgelinitialer. Härvid är emeller-tid det bevarade materialets forhâllaridevisringa omfâng att beakta. Med nágon säker-het kan endast antagas, att goterna m e d -v e r k a t vid den if rágavarande initialstilensspridande vaster ut.

Men Orosiushandskriften skänker oss intebara kännedom om den merovingiska ini-tialornamentikens närmaste förutsättningar,den tillâter oss ocksâ att närmare bedömadess e g e n a r t. Att ingáende tága ställ-ning till detta spörsmal mäste förbehal-las en särskild undersökning. I detta sam-

manhang kunna endast nâgra antydningargivas.

Den senantika initialstilen använder, somvi sett, fisk- och fágelmotiven nästan ute-slutande som tillsatsornament. De smyckainitialkroppen, utan att ingá däri som struk-tivt väsentliga element. Pá sin höjd kunnade ersätta en redan i sig halvt ornamentaldetalj av bokstavsformen, som den Ullaöglan i det unciala A.

Det är närmast till denná speciella variant,den merovingiska initialstilen anknyter, idet att den sâ att säga till regel upphöjervad som i förebilden varit blott ett undan-tag — inom parentes ett utvecklingsförlopp,som ofta kan iakttagas i konsthistorien. Dezoomorpha formerna indragas i själva ini-tialkroppen och tillâtas att deltaga i bildan-det av dess grafiska grundform. Samtidigtgenomgâ de själva en radikal strukturför-ändring. Som lösa tillsatsmotiv bevara desenantika fisk- och fâgelformerna trotskalligrafisk förenkling i teckningen en ut-präglat naturalistisk grundkaraktär. I denmerovingiska initialornamentiken däremotär djurformernas inlemmande i initialkrop-pen förenat med en fullkomlig upplösningav deras plastiska integritet. De utgöra en-dast elastiska konturskelett, tänjbara efterbokstavsformens fordringar och med en geo-

En s e nanti k initialhandskrift 127

metrisk eller vegetabil fyllnadsornamentiki stallet för kroppslig massa (jfr fig. 18).Därmed har initialen ocksâ upphört att varaen enbart additiv förening av bokstavsformoch ornamentmotiv. Den har blivit en verk-lig organism med nya livsbetingelser ochutvecklingsmöjligheter. Den medeltida ini-tialornamentikens historia tager sin början.

SUMMARY.

"A Late Antique Manuscript with Initials"by C. Nordenfalk.

In order to gain a correct idea of the origin andcharacteristics of mediaeval initial ornamentation itis necessary to acquire an intimate knowledge of theprinciples on which it was practised in the art ofbook production in late antiquity. Only a small num-ber of Late Antique manuscripts illuminated withinitials have been preserved. Attention has beendrawn to some of these by E. H. Zimmermann inhis Vorkarolingische Miniaturen, Berlin 1916, butmany important ones have been overlooked. Per-haps the most important one of all is the MS ofPaulus Orosius' Historiæ; adversam paganos inFlorence, Biblioteca Laurentiana, Plut. LXV, 1,which the paper here summarized first introducesinto art-historical discussion.

The illumination of the MS consists -- apart froma large number of initials (figs. 3 - 6 , 8-12, 14-16)-- of decorative borders surrounding the colophons(figs. 1-2). A strong Greek influence is discerniblein the design of one of these borders (fig. 2) --cf. J. Ebersolt, La miniature byzantine, Paris-Brussels1926, Pl. XLV, 1.

The initials are generally put at the beginning ofa new page. This is a markedly "Western" principleof division, met with in even the earliest preservedLatin MS with initials, the so-called VergiliusAugusteus. In the Orosius MS, however, this prin-ciple is not strictly followed throughout; at the sametime the principle is applied which is common inGreek MSS of inserting an initial to mark the tran-sition to a fresh subject.

An analysis of the structural form of the indi-vidual initials reveals the employment of two prin-ciples governing the method of combining the orna-mentation with the body of the letter. The orna-ments represent either expletive or appendant forms.The expletive ornaments consist mainly of comple-mentary patterns of the same kind as those whichsurround the colophons in Greek MSS of the 5thand 6th centuries (cf. fig. 7). Similar ornamentationmay also be employed in conjunction with initialsin Greek MSS of late antiquity (fig. 13). It is highly

probable, therefore, that the expletive ornaments inthe initials of the Orosius MS may be traced backto Greek prototypes. The same applies to the appen-dant ornaments, the majority of which consist ofconcrete forms: fish, birds, leaves, crosses (figs. 4,8-12, 14-16). The closest parallel to this initialdesign is to be found in a couple of ornamentalletters in Wiener Dioscurides (fig. 17) and in theinitial in the Job MS in Patmos already referred to(fig. 13).

An initial design on the uncial A is particularlycommon in the Orosius MS, a fish taking the placeof the small loop attached to the main support ofthe letter (figs. 8, 14-16). In this case the appen-dant ornament is more than merely an appendix.It plays a direct part, however subordinate it maybe, in the formation of the body of the letter.This type of initial is highly significant from anevolutional point of view, seeing that it throws abridge over to the Merovingian "fish-bird initial"(fig. 18). Manifestly, it was late antique MSS of thesame type as the Orosius Codex that constituted thetrue basic forms out of which the Merovingian styleof initial was evolved.

Moreover, the strong Greek influence that isdiscernible in the ornamentation of the Orosius MSindicates that the origin of this style of initial is tobe found in the Eastern Mediterranean area. Thislends further support to the assumption that theMerovingian and the Oriental fish-bird initials areultimately traceable back to common late antiqueprototypes.

The Orosius MS may also possibly give us a hintas to the route by which the Eastern fish-birdinitial found its way to the bookilluminating art ofWestern Europe. Below the colophon at the end ofthe fifth book the writer has added the followingsubscriptio: Confectus codex in statione magistriUiliaric antiquarii. Uiliaric is a form of name that ismet with in Gothic records dating from the 6thcent., issued at Ravenna, and as the Orosius MS,which is dated by E. A. Lowe on palaeographicalgrounds in the first half of the 6th cent., may pro-bably be adjudged, in view of its manifest depen-dence upon the Greek art of book illumination, tohave emanated from the eastern parts of NorthItaly, one is tempted to assume that it originated insome Gothic writer's study at Ravenna. Were thisthe case, it would strikingly confirm Strzygowski'sassumption, made on quite different grounds, thatthe Goths were instrumental in spreading the fish-bird initial to the West.

Finally, our knownledge of the late antique styleof initial, which formed the basis of the Mero-vingian, affords us a further means of forming aclearer judgment as to the latter's characteristicdevelopment. A detailed discussion of this question,however, would require a special study of thesubject.